Klockan är mycket och jag borde egentligen sova, gå och lägga mig.

00:48 är klockan i börjande på detta skrivande.

 

Nyligen har jag pratat med en kvinna på telefon i 2 h och 50 minuter. En kvinna från Stockholm som tidigare spått sig hos pappa och som nu kommit till mig. Jag spådde henne för något år sedan, men då var hon riktigt svår att spå. Ja, och så är det väl jag som utvecklats också förstås. 

 

Nu gick det bra, mycket bättre. 

Vi pratade om allt möjligt i tillägg till att jag la några stjärnor och fokuserade på hennes frågor. Utöver de har pappa pratat om mig förr när hon hälsat på och/eller ringt, så hon sa de "de känns nästan som jag känner dig! haha" det var roligt att höra. Hon är en superwoman, riktigt gullig sådan.

 

En stark kvinna, drivande, inte rädd för att ta i och anstränga sig, höras och synas. Hon tar plats, ger avtryck efter sig, tiger inte och är tyst nödvändigtvis. Hon är en riktig fighter och en ödmjuk sådan. Kan dock upplevas hård på ytan för hon har sådant tempo. Hon behöver någon som galopperar bredvid henne och som inte försöker tämja eller utnyttja henne. Jag tror de kommer gå bra för henne, bara hon ger det lite tid.

 

På tal om annat så fick jag till mig idag att jag skulle ta ett digitalt Clear Blue digital graviditetstest, jag kände på mig att de skulle visa negativt trots att jag hoppades veckorna skulle ökat på stickan. Efter någon timme hemma från butiken tog jag testet, och som då visade helt negativt. 

 

Med andra ord var det ett klockrent missfall jag fick 10:20 där i skolan den där fredagen 20 oktober.

Jag får väl vara glad för att de skedde såpass tidigt. Det är jag. 

 

Hade bokat tid hos gyn för att se om jag var gravid eller ej, och om det fanns eventuella rester kvar - men genom att hormonerna redan är borta - vilket brukar kunna ta 4 veckor åtminstonde, så ska jag därför ringa och avboka tiden hos gyn. Min kropp fixade det.

 

I Oslo fick jag missfall en gång efter att ha slarvat med ppiller en jul och sedan började med de igen, och då blödde jag i nästan en hel månad. Det var jättejobbigt psykiskt. Nu blödde jag från fredag till onsdag.

 

Fredag, lördag och söndag var ungefär som en vanlig mens. Sedan blödde jag så lite, så lite.. typ 1 tsk per dag! och jag trodde jag skulle blöda mer än så, och en längre tid om det var missfall. Men eftersom detta kan ses som en försenad mens blev de väl inge större. Skönt ändå, om så även tråkigt.

 

Tappar till viss del lusten för att försöka igen.

"Klart vi försöker igen" Säger Rasmus.

Jag är inte den som orkar hålla reda på ägglossning och anpassa mig, jag vill de ska ske naturligt.. och med lust, vilja och glädje. Något sånt inför ett nytt försök finns inte riktigt. De känns som min sexlust avtrubbats lite.

 

Men det får väl vara så ett tag. Jag accepterar det, och Rasmus är en sådan accepterande partner han med. Han är så snäll och förstående för det mesta, och de han inte förstå vill han oftast förstå. 

 

Fredagen den 20:e gjorde jag omprov i baskunskapsprovet. Minst 24 poäng av 30 skulle man ha för godkänt, och jag fick 25 poäng! Känns så skönt. Fick VG på inlämningsuppgiften vi hade som handlade om elevintervjuer och ett elevtest i matematik för åk 4. Tentamen för den kursen skrevs nu i onsdags. De blir väldigt spännande att se vad helhetsbetyget hamnar på... C hoppas jag på.. Risken finns för D.. Men försöker tänka att D är bättre än E! 

 

I Olovs kurs, som också är en matematikkurs - då båda går parallellt med varandra, så klarade jag redovisningsuppgiften vi hade inför klassen. Någon inlämningsuppgift har inte varit, utan det enda vi har framför oss i den kursen innan den är slut är en tentamen som äger rum 1 november, nu på onsdag. Är skapligt nervös inför den, och då menar jag mer orolig än pirrig. Ska försöka sätta mig ner på allvar och engagera mig så jag känner att jag kan vara nöjd med min insats när jag reser mig från upp från salstentamen på onsdag.

 

Ska jobba på Hemlingbyskolan måndag och torsdag nästa vecka också. 

Tjejen jag täckt upp - som varit hemma och sjuk tidigare är nu tillbaka, så jag har gjort mig tillgänglig för andra skolor från och med 4 november. Känns bra! 

 

Jag hoppades jag skulle få mycket jobb på Hemlingbyskolan fast det inte kändes som att det skulle vara så. Jag hoppades först att jag skulle ha fel, men tänkte sedan att de kanske är meningen att Hemlingbyskolan mjuknar upp mig och "gör mig varm i kläderna" så att säga. Av de fritidspedagogerna och resurserna som är där, vi säger 7-8 stycken så är det 2 jag klickat väldigt bra med och tycker om. Maria har lagt till mig på Facebook och Andreas skriver ibland på Instagram, så det känns kul :D jag har med mig dom ändå! 

 

Nu ska jag duscha min skitiga lugg, föna den och sedan sova.
Natta!