De två matematikkurserna är igång och det tycker jag känns jättekul. 

Det är så sjukt mycket bra saker dom säger, mycket man ska komma ihåg och en hel del jag inte hört förr eller reflekterat över.

 

Skolan har även lagt ut 3 stycken dokument, "baskunskapstest" till matematiken, där det står olika tal vi ska kunna räkna utan miniräknare. Omkring den 10-15 oktober ska vi göra ett baskunskapstest i skolan, vi måste visa att vi har en känsla för matematik när vi studerar för att kunna lära ut det, så det är väl logiskt såvis. 

 

Dock är det en del tal jag absolut aldrig sett förr, och jag undrar hur fan de räknat. 

MEN, nu är det bara dag 4 i skolan försöker jag tänka. Jag hinner lära mig detta, vi har knappt börjat.

 

Det jag inte kan nu hinner jag lära mig. Jag hinner. Det viktigaste är att jag är openminded och Vill.

 

Lykke är såå glad över att ha börjat på dagis igen, som hon tjatat sista veckan innan starten. Hon berättar så glatt vilka hon lekt med och vad dom gjort när hon kommer hem. Hon pratar så mycket och de ömmar kärleksfullt i mitt hjärta när jag hör henne prata och berätta allt.

 

Tänk, hon är en egen individ, en egen liten människa och hon är min. Hon är min och Rasmus skapelse, så vacker, söt och bedårande. Jag är så nyfiken på vad hon har för syn på världen av det hon upplevt hittills. Att hon är oblyg och inte dömer folk verkar vara två ganska basic punkter inom henne i alla fall.

 

 

Jag är så glad att pappa fostrade mig så, och jag gör så gott jag kan för att föra över det till Lykke. Det känns så bra. Många nära och kära får jag också försöka fostra lite i det tänket.

 

Det är så lätt hänt att en människa kallar en annan för efterbliven, dum i huvudet, idiot och så vidare för att personen gör en oartig/dum/onödig handling. Vi måste skilja på människor och händelser/saker! 

 

Om en människa till exempel inte håller upp en dörr när du är påväg in och den personen ut så du får på dig dörren kan du säga att människan är en jävla idiot - men du har ingen aning om hur människan i fråga mår eller vad som hänt för att personen ska agera så. Klart HANDLINGEN var dum, men de behöver inte säga hur den är som person? Vi måste sluta döma så snabbt.

 

Jag läste ett citat som fastnat helt i mitt hjärta, "Det är jobbigt att tänka, så därför dömer vi" 

 

Jag kan till exempel gnälla eller skälla på Rasmus om han gjort något helt fel och galet, eller om han tvärtom - inte gjort någonting när jag önskat han skulle göra si och så. Stämningen rubbas lite - och plötsligt mitt i allt kan jag fråga om han är hungrig och om vi ska äta. 

 

Rasmus blev lite virrig i början och menade att jag bara släppte allt - men så var det inte. 

 

Jag fick berätta det jag tyckte och kände om saken det gällde, och väljer att inte knyta de till han personligen. Jag tycker sånt är fantastiskt bra. Till stor del. De finns förstås regler och undantag vad gäller det mesta.

 

Ska man hela tiden jämt och ständigt låta en stämning och känslor påverka hur de känns för människor på grund av något som hänt? En incident? En uppfattning man fått? Som kanske inte ens är hela sanningen. Det kanske är en ensidig bild man fått, så ska man döma efter det. Det tycker jag är fel. 

 

 

I alla fall på tal om annat har jag jämt fått min mens 28:e varje månad. Som nu sist har jag fått min mens 28 juli och 28 augusti. Dock tog jag bort mensen genom ppiller då vi åkte utomlands till Turkiet så jag kunde bada obegränsat. Att bada med tampong kändes bara obehagligt och det var inte roligt att behöva springa och byta skydd så fort jag klev upp från poolen. 

 

Vet inte hur länge mensen kan vara försenad utan att det är onormalt? 

 

Ska äta något nu snart och sedan ta en promenad till Willys tänkte jag. 

 

Det är mulet och regnväder ute, men det känns skönt att få komma ut och röra på sig ändå känner jag. Sedan senare idag kommer jag läsa en del, räkna lite och sitta ner mycket så jag kan behöva den här promenaden!

 

Hörs mer sen puss