Jag och Rasmus sitter och pratar lite random minnen, så kommer jag in på en berättelse som fick Rasmus lagom road.

 

Rasmus sa "det roliga är att jag är inte ett dugg förvånad, det där är något du skulle kunna göra idag!"

 

Jag tyckte det var så roligt och konstigt sagt av honom så jag tänkte dela med mig av mitt minne haha.

 

Jag gick i 8an och en kille vi kan kalla Adam gillade mig. Han ville att vi skulle umgås och jag hade förstått att han gillade mig och det var inte ömsesidigt så jag ville absolut inte vara själv med honom. Jag visste att han var snäll och respektfull men jag visste också att han var modig och initiativtagande. Han ville i alla fall umgås så jag ljög och sa att jag var med Sabina, så han fick i så fall hänga med oss och de ville han. Som tur var bodde Sabina 100 m bort och var ledig - så hon kom över. 

 

Vi alla umgicks och det var inget speciellt med de, så när de skulle dra gick Sabina till porten ute i trapphuset medan Adam sakta drog sig vid dörren. Så stod vi där båda vid ytterdörren och jag väntade på att han skulle kliva ut i trapphuset så jag kunde stänga dörren, och så lutar han sig mot mig och vill kyssa mig... Jag får panik, tittar åt sidan och ser katten Birger som jag och mamma hade - tar upp honom och slänger upp han i ansiktet på stackars Adam som skrek rakt ut. Haha, sedan gjorde han inte om det ;D

 

Jag vet att det inte var schyst, men ja jag var väl 14 år ung och fick panik haha :D