Någonting har hänt. Med mig. Inom mig.

Är det fel på mig, eller är det äntligen någonting i mig som står rätt till för omväxlings skull?

För första gången i mitt liv umgås jag med en snygg kille och känner så här "Jag vet att du är snygg, jag vet att jag tyckt det tidigare och du är egentligen snygg just nu också MEN jag är inte intresserad av dig. Du attraherar inte mig"

Sen när fan har jag känt så här?! Vad har hänt? Har nån fe gjort nå hokuspokus på mig när jag sovit?!

Varken när jag var tillsammans med Johan eller Micke kände jag så.
Men nu när jag har Rasmus känner jag så inför andra.

Jag var kär i Micke, hemskt otroligt kär, jag minns känslan inombords om hur jag såg på honom. Trots det kände jag intresse för andra. Kanske har det något att göra med att jag inte litade på honom som nått hamnade på sniskan? Kanske var det hans svek som gjorde att jag sökte mig till andra trots att jag var kär?

Men om jag var kär i Micke så vet jag inte vad det kallas som jag är nu i Rasmus..

Whatever what, så känner jag mig så jävla stolt över mig själv just nu.

Jag har umgåts med Niclas två gånger sen jag blev tillsammans med Rasmus OCH VI HAR INTE GJORT NÅGONTING med varandra :D INSANE!?!?!

Whatever, I love it...

Kan det kanske bli något förhållandematerial av mig ändå?! Är jag inte helt hopplös och totalkörd?!

Jag har så svårt att smälta att jag inte känner mig intresserad av någon trots att jag har kille... JAG VET att det är så man ska känna, men jag har aldrig gjort det. Förren nu.

Jag vet inte vad det beror på..